Dumhetsparadoxen

Det är andra boken jag läser där Mats Alvesson är med som författare. Även denna gång är det intressanta perspektiv som boken erbjuder. Att slutar att tänka kritiskt och agerar fördummade tror jag alla har gjort mer eller mindre. Gör chefen konstiga uttalande är det många som skulle välja att inte kommentera, just för att det inte gynnar deras egna intressen. Jag önskar att jag kunde skriva att boken inte stämmer, men jag skulle förmodligen kunna ge egenupplevda konkreta exempel på nästan alla de situationer som boken tar upp.

Att avväga mellan att vara positiv inställd eller att framföra något som kan tolkas kritiskt är ofta inte så enkelt, även när det är uppenbart fel. Det är enklare att agera positivt om man ska vara en del av en organisation. Att förmedla att man ska vara mindre "fördummad" är enkelt när man är på utsidan. Att vara avvikande är alltid en stor karriärrisk i många organisationer.

I boken presenteras en fem punkts lista över vad man ska göra om man vill bli chef. (Hämtat från boken ”Moral Mazes” av Robert Jackall).

1. ”Gå aldrig bakom ryggen på din chef.
2. Du berättar för din chef vad hen vill höra, även när din chef hävdar att hen vill höra avvikande åsikter.
3. Om en chef vill att du släpper något, släpper du det.
4. Du är känslig för din chefs önskningar, så att du på förhand vet vad hen vill ha; med andra ord tvingar du hen inte att agera som en chef.
5. Ditt jobb är inte att rapportera något som din chef inte vill ha rapporterat, utan snarare att dölja det. Du gör vad jobbet kräver och du håller tyst.”

Förhoppningsvis blir inte alla chefer tillsatta efter att ha följt ovan. Men det är kanske inte en helt ovanlig väg.

I boken diskuteras en hel del om:

• hur regelverk påverkar
• att experter gör nybörjarmisstag
• att man prioriterar policys före verklig förändring
• att det ofta är svårt med verklig återkoppling på ändringar
• att man prioriterar utsida före insida
• att det är viktigare att det man gör ser bra ut än att det är bra
• att man prioriterar att skriva rapporter som ingen läser
• pseudovetenskap
• mm

Att enbart välja ett citat från boken var svårt så det fick bli två:

"När det ligger i linje med våra egna själviska intressen väljer vi ofta att vara okunniga och när vi väljer att vara okunniga agerar vi ofta själviskt."

"Beslutsfattande blir enklare om du minskar komplexiteten genom att uppmuntra folk att inte tänka."

För ge ett eget exempel som boken också handlar om så går jag tillbaka till en tidig episod som förbryllade mig en hel den när det hände. Jag var med i ett stort genomgripande utvecklingsprojekt och blev förvånad över hur det fungerade. På möte satt alla utom vi och sa att de snart var klara och att allt rullade på som det skulle. Vi sa att vi behövde mer resurser för att det materialet som fanns inte passade så bra. Vårt besked var inte uppskatta från projektledaren men vi fick mer resurser och gjorde arbetet klart. Efter en tid började jag bli lite fundersam och tittade i systemet där projektresultatet registrerades. Där kunde man tydligt se att flera av de andra knappt hade börjat. Projektledaren uttryckte flera gånger att hen var nöjd med deras insatser. Hen var uppenbarligen inte inne och tittade på det som gjorts. När projektet var klart fick vi ett användbart material. De andra slängde i slutändan ihop något som såg någorlunda bra ut på papper och fortsatte sedan i praktiken att arbeta som de gjort tidigare, även om materialet egentligen skulle styrt arbetet. Vilka tror ni var mest populära hos projektledaren och ledningen?

En mycket intressant och bra bok om ledarskap och organisation som jag varmt kan rekommendera. Den är skriven av Mats Alvesson & André Spicer samt heter " Dumhetsparadoxen: den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar ".
Utgiven av Fri Tanke Förlag 2018, ISBN 9789188589019.

Nedan redovisas förlagets beskrivning.

”Delar av vårt arbetsliv och våra organisationer har blivit dumhetsmaskiner.
Gång på gång ser vi hur annars smarta personer slutar tänka och börjar göra ogenomtänkta saker. De slutar ställa kritiska frågor och bryr sig inte om konsekvenserna av sina handlingar. I stället för komplext tänkande får vi urvattnad jargong och specialiserat tunnelseende - vilket kan leda till katastrof.
Men en viss dos dumhet kan vara konstruktiv och ge goda kortsiktiga resultat: folk blir välanpassade, lydiga och levererar med gott humör utan att krångla till det. Detta är framgångsparadoxen.

Boken Dumhetsparadoxen är en väckarklocka för kloka människor och smarta organisationer - en bok som uppmanar oss att använda vår intelligens för att uppnå personlig tillfredsställelse, organisatorisk framgång och socialt välstånd. Harmoni och handlingskraft kan balanseras i en kultur av ifrågasättande och utmaningar - om man vet hur man ska göra.”

Boken kan köpas av Bokus.